Cry Now, Smile Later

The past - Jesper Persson

Kategori: Allmänt

Jag började mitt gymmande från en lätt grund som byggdes upp våren 2011, men som sedan tinade bort under sommaren. Att sluta träna är något som jag aldrig kommer att göra om.
Idag är det den 15 december 2012, och idag har jag tränat regelbundet på gymmet sedan 1a september 2011. Alltså i 4,5 månader.


Jag har tränat hela livet i stortsett, alltid varit väldigt aktiv och har spelat hockey sedan jag var 6 år gammal. Jag tröttnade på hockeyn och slutade efter en knäskada och dålig motivation. En av de värsta sakerna jag vet är att hålla på med någonting och inte göra det helhjärtat. Jag kände att jag inte längre kunde uppfylla det kravet och valde därför att lägga skridskorna på hyllan.

Gymmet är något som alltid har legat mig varmt om hjärtat men som jag aldrig har haft riktig tid till, just på grund av hockeyn. Så det var en självklarhet för mig att gå den här vägen.
Min utveckling: Utvecklingen som jag hade i början var jag nöjd med, det gick frammåt, jag ökade vikter i allting och det dröjde inte lång tid innan jag var i kapp - och förbi det som jag lyckats med innan sommaren. Som sagt, så var jag nöjd!
Enda tills en dag....
Jag började komma upp på någon slags platå där ingenting hände, det stod stilla helt enkelt. Då hörde jag om en gratis rådgivning med en PT på mitt gym (24/7). Där man just diskuterade och kom fram till lösningar för att komma av denna platå. Vi pratade ett tag om mina mål och min hängivenhet till detta och kom fram till att vi istället skulle börja träna tillsammans och att han under tiden skulle göra ett schema åt mig. Det var nu min träning verkligen tog fart! Det dröjde inte alls länge innan man började se skillnad på min form, och en helt ny värld öppnade sig med övningar, tekniker och personliga rekord.
Så på den här vägen är det. Mitt mål med träningen är att bli så stor som det går antar jag, jag kommer ju aldrig sluta att träna, och speciellt inte av den anledningen att man blir "för stor".
Ett eventuellt mål är Athletic Fitness om några år.
/Cry Now, Smile Later

Kommentarer


Kommentera inlägget här: